Undret Max Walter
André Pieyre de Mandiarguesöversättning Owe Hjert
|
Vansklig, i sanning mycket vansklig, är inom konsten distinktionen mellan det mirakulösa och det enbart fantastiska.
Exempel är här bättre än utredningar, och det exempel som i vår tid erbjuder sig före alla andra är enligt min mening
Max Walter Svanbergs konst - målningar, teckningar, gravyer, collage - ty allt vad denne benådade visionär har skapat
bländar åskådaren med ett klart sken och bär vittne om samma ljusupplevelse hos konstnären. Svanberg har sett ljuset,
han är "en upplyst", "en illuminerad", som illuminerar oss, och det är ingen tillfällighet att han valt att illustrera
Rimbauds illuminationer. Till illuminationens väsen hör att det låga icke kan förekomma däri utan att förinta den:
inte ens i de vildaste bisarrerierna lämnar Max Walters bildkonst de högsta, snöglänsade alptopparna i andens landskap.
Erotismen hos hans hänförande kvinnovarelser - de ljuvaste monster som någonsin utträtt ur mannens eviga dröm - kan
visserligen stundom vara ohämmad, frenetisk, men den är totalt fri från smuts och grovhet. Lustans skådebana blir hos
Max Walter ett scenbygge som uppbär endast porslinskvinnor, belysta av måne och midnattssol, och om vi, när vi
betraktar dem, känner en så stark längtan efter att bli åtminstone lätt blesserade av deras lekfulla fjärilsfladder,
så beror det säkerligen på att konstnären känt samma längtan när han satte tablå i scen.
Har jag inte redan låtit förstå att jag betraktar Max Walters konst som den klara spegeln för konstnärens dröm? Och är det inte en sådan föreställning som bidrar till att framkalla den vemodiga förnimmelse av bräcklighet som hans konst ger oss, när vi lutar oss fram mot den med en dunkel fruktan att få se den krossas eller försvinna vid minsta tecken på vulgaritet i det kristallklara feeriets gränstakter? Fjärilens vingar blir stoft, om ett klumpigt finger berör dem; fjärilens graciösa skönhet är det bästa, det naturliga jämförelseledet till Max Walter Svanbergs konstnärskap och personlighet. Må den mannen ha tack för att han är den han är och för att blottlagt för vår blick sin sköna dröm. |
